Som många andra blev jag genast intresserad - närmast till mig i trasorna - när Daniel Sjölin presenterade poesins periodiska system. Som gammal kemist såg jag framför mig en kompatibilitet mellan kemins periodiska system och det nya för poesin, och fick genast igång tankar kring poesimaskiner, automatiskt språk, och Oulipo-gruppens olika lekar och experiment med begränsningar.
Men tji fick jag; det fanns ingen sådan kompatibilitet. Mina drömmar gick i kras.
Men skam den som ger sig. Det här kan ju fungera som inspirationskälla till egna experiment. Kanske borde någon ta tag i prosans periodiska system? Kanske till och med jag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar