Ett slag för jämställdhet

Karolina Ramqvist: Flickvännen, Wahlström & Widstrand, 2009

Karolina Ramqvists senaste bok handlar om Karin, flickvän till storgangstern John. De bor i ett stort, flott hus som hon fick av honom i alla hjärtans dag-present. Under den tid som boken utspelar sig är hon där ensam, eftersom John är ute på ett jobb – ett värdetransportrån. Det sker ganska ofta att John försvinner några dagar på olika jobb, och då varken kan eller får Karin försöka kontakta honom. Karin har inget jobb, utan går hemma och står för markservicen.

Känns bilden igen?

Nja, kanske inte direkt, för det är väl inte så särskilt vanligt att ha en gangster som pojkvän. Men pröva med att överföra bilden till en mer vardaglig miljö, med en kvinna som sköter hemmet och kanske jobbar deltid, och en man som har ett så viktigt jobb att det bara måste gå före allt annat, varför han ofta är frånvarande.

Så där, nu känns kanske bilden, tyvärr, lite mer bekant?

För just så kan det se ut i många familjer, där det är kvinnan/mamman som drar det tyngsta husliga lasset, medan mannen/pappan ofta är alltför frånvarande. Han behöver inte ha ett tillnärmelsevis så extremt yrke som John i boken, men likväl kan han bara inte offra någon del av sitt arbetsliv för att vara mer med sin familj. På så sätt kan man läsa boken som ett inlägg om jämställdhet och delat föräldraansvar. Det dras visserligen till ytterlighetens gräns i boken, men så måste författare ofta göra för att göra sin berättelse mer effektiv – ett etablerat litterärt grepp, helt enkelt.

Men det var samtidigt det som gjorde att jag långa stunder hade svårt med hur jag skulle förhålla mig till boken och för att förstå vart Ramqvist ville komma. Men så plötsligt insåg jag att Karins stora hemlighet – att hon döljer för John att hon går på p-piller – är det som öppnar för att tolka hela boken som ett försvar för jämställdheten och att en familj endast kan fungera om båda föräldrar finns närvarande och delar på föräldraskapet. För så skulle det aldrig kunna bli i Johns och Karins familj. Och så är det tyvärr heller inte i dagens samhälle.

De små p-pillren får så oerhört stor betydelse i boken, eftersom de får Karins hela låtsade värld att börja krackelera – de visar att det trots allt finns en spricka i den granna fasaden. För Karin intalar sig hela tiden att hon har det bra och att hon själv har valt att leva det här livet; ett liv i ovisshet när John är borta på olika jobb. Karin lever i något av en drömvärld, vilket illustreras av att hon hela tiden jämför sig med karaktärerna Karen och Henry ur filmen Maffiabröder (1990). Och i mångt och mycket är Karins liv som i en film: pengar är aldrig en bristvara, hon bor i ett stort fint hus och har egentligen inga bekymmer; förutom det att John ofta är borta i långa perioder.

Men trots att hon hela tiden försöker intala sig själv att allt är bra och att det är det här hon vill ha, så har hon en hemlighet för John – hon går på p-piller. Hon vill nämligen inte få ett barn som tvingas att leva ett liknande liv, med en frånvarande pappa som när som helst kan vara försvunnen för evigt. På så sätt är hon också en mycket stark kvinna, mitt i all sin undfallenhet och sorglösa inställning. Men det visar också på skevheten i vårt samhälle, där det oftast är kvinnan som drabbas extra hårt när ett par går skilda vägar, eftersom det är mannen som drar in pengarna och därför, precis som John, sitter på den reella makten.

Flickvännen har alltså ett lovvärt budskap som samtidigt inte skrivs läsaren på näsan. För mig tog det rätt lång tid att få rätsida på boken, så det var med stor lättnad jag plötsligt – faktiskt så sent som när jag skrev det här – insåg att de gömda p-pillren var en nyckel till boken, och en effektiv ingång till att få ut något av den.

Se där, vad lite skrivande kan göra för att få igång tankeverksamheten. Kanske är det också just därför den här bloggen existerar.