Givetvis måste man inte läsa författare bara för att de har fått ett litterärt pris. Men de har troligen någon kvalitet som är värd att beakta. Och den senaste i raden, Sofi Oksanen, verkar då åtminstone väldans intressant. Fast det här med priser är väl ingen riktig värdemätare – den personliga smaken kommer ju ändå i första hand.
Om man tittar på vilka som har fått Nordiska Rådets pris i litteratur under 2000-talet är det då inte många som jag har läst, eller ens har någon större lust att läsa, faktiskt.
Listan ser ut så här:
2010: Sofi Oksanen, Finland: Puhdistus (Utrensning)
2009: Per Petterson, Norge: Jeg forbanner tidens elv
2008: Naja Marie Aidt, Danmark: Bavian (noveller)
2007: Sara Stridsberg, Sverige: Drömfakulteten
2006: Göran Sonnevi, Sverige: Oceanen (lyrik)
2005: Sjón, Island: Skugga-Baldur
2004: Kari Hotakainen, Finland: Löpgravsvägen
2003: Eva Ström, Sverige: Revbensstäderna (lyrik)
2002: Lars Saabye Christensen, Norge: Halvbroren
2001: Jan Kjærstad, Norge: Oppdageren
2000: Henrik Nordbrandt, Danmark: Drømmebroer
Av dem hade jag läst Kjærstad och Sjón innan de fick priset, och de tillhör verkligen mina favoritförfattare båda två. Det gör även Stridsberg, som jag dock läste först efter det att hon hade fått priset. Christensens och Hotakainens böcker står hemma i bokhyllan, men jag har lite tappat lusten för dem just nu.
Lika svalt är det med mitt intresse för nobelpristagarna. På 2000-talet har litteraturpristagarna varit följande:
2009: Herta Müller, Rumänien/Tyskland
2008: Jean-Marie Gustave Le Clézio, Frankrike
2007: Doris Lessing, Storbritannien
2006: Orhan Pamuk, Turkiet
2005: Harold Pinter, Storbritannien
2004: Elfriede Jelinek, Österrike
2003: J.M. Coetzee, Sydafrika
2002: Imre Kertész, Ungern
2001: V.S. Naipaul, Trinidad och Tobago/Storbritannien
2000: Gao Xingjian, Kina/Frankrike
Av dem hade jag läst Lessing innan hon fick priset. Och just nu håller jag på att läsa Müller, den första pristagare på ett tag som jag verkligen har blivit intresserad av. Förutom Jelinek, som jag bara måste läsa. Och det snart. Jag har visserligen sett Michael Hanekes film Pianisten, men det räknas ju inte riktigt. Å andra sidan känns Haneke och Jelinek väldigt befryndade, med liknande dystopiska världsbilder. Och jag gillar ju verkligen Hanekes filmer, så då kanske även Jelineks böcker kunde tilltala mig.
Men det finns två avgörande skillnader mellan de två priserna. För det första går Nobelpriset till ett helt författarskap, medan Nordiska Rådets pris tillfaller en författare för en specifik bok – på så sätt blir det mer naturligt vilken bok man ska börja läsa av den belönade författaren. För det andra finns det till Nordiska Rådets pris alltid en nomineringslista, och den är ofta intressantare än själva pristagaren. Tidigare listor finns på Nordiska Rådets hemsida. Av böckerna där skulle jag gärna läsa isländske Steinar Bragis Kónur, norske Tomas Espedals Imot kunsten, svenske Steve Sem-Sandbergs De fattiga i Lódz och färöiske Gunnar Hoydals Í havsins hjarta. En sådan lista saknar man till Nobelpriset – där skulle troligen finnas en riktig guldgruva att vaska ur; men den får vi vänta i 50 år på (eller vad nu ”preskriberingstiden” är nu för tiden).
Jag skulle säga ett blankt nej på din fråga! Av de du har listat är det endast en jag har läst någonting av och det är Elfride Jelinek. Hennes "Klavierspielerin" berörde mig djupt och jag tänker på den ibland än i dag. Naturligtvis är det den personliga smaken som ska avgöra vilka böcker man ska läsa. Man lever dock bara en gång och läsning ska vara lika med njutning. Inga måsten här inte!
SvaraRaderaAnnika: Givetvis har du rätt. Men jag vill ändå slå ett slag för den nomineringslista som Nordiska Rådets pris i litteratur presenterat inför varje prisutdelning; där finns många juveler att hitta. Men det viktigaste är trots allt att man över huvud taget läser, och inte vad man läser.
SvaraRadera