Topp fem 2009

De fem bästa böckerna jag läste förra året (alfabetiskt ordnade).

Andri Snær Magnason: LoveStar, Mál & Menning, 2004

Den här isländske författaren är i Sverige kanske mest känd för sin barnbok Berättelsen om den blå planeten (2003). Annars är han nog mest känd för sin profetiska bok om Island, Draumalandið – sjálfshjálparbók handa hræddri þjóð (2006; ”Drömlandet – självhjälpsbok åt ett ängsligt folk”), där han mer eller mindre förutspår den ekonomiska krisen och dess enorma följdverkningar för landet. I den här romanen skildrar han en man som skapar stora samhällsapparater som styr människors liv i allt från ekonomi till kärlek, och till sist även tar sig an Gud för att försöka styra religionen. En av de bästa isländska romanerna det här millenniet – när ska någon ge ut den på svenska?

Thomas Pynchon: Against the Day, Vintage, 2007

En fantastisk bok av en lika fantastisk som mystisk författare. Här spinner han en stor berättelse om världen från 1890-talet till en bit in på 1900-talet. Som vanligt blandas fakta med ren fiktion, och de dråpliga inslagen och svårtydda anspelningarna är många. Men med sällan skådad berättarglädje och sedvanlig pynchonsk paranoia ror han det hela i land. Trots att jag brukar hävda att jag föredrar ett kort format, går det bara inte att värja sig mot drygt 1.200 välfyllda och varierat burleska sidorna. Ett mästerverk!

Curtis Sittenfeld: American Wife, Transworld, 2009

En närmast helgjuten bok som skildrar hur det är att vara First Lady i USA – den ska alludera på Laura Bush, fru till George W. Bush, men det behöver man inte bry sig om; boken står gott för sig själv. I fem olika kapitel belyser Sittenfeld ingående huvudpersonen Alice och hennes liv under några viktiga skeenden. Boken har visserligen någon svacka här och där, men så är den också över 600 sidor lång. För övrigt är även Sittenfelds två tidigare böcker mycket läsvärda: I en klass för sig (2006) och Mannen i mina drömmar (2008).

Valerie Solanas: Scum manifesto, AK Press, 2006

Ojojoj, vilken bok! Så härligt att läsa alla nedlåtande saker som finns att säga om män. Och jag lovar, Solanas säger dem alla – och fler därtill. En oerhört rolig bok, som dock har en seriöst feministisk grund och därför ska tas på högsta allvar – och vem har egentligen sagt att allvar och komik inte kan samsas på ett fruktbart sätt? Solanas förtjänar verkligen att bli läst och absolut att bli ihågkommen för mer än att ha skjutit Andy Warhol.

Sara Stridsberg: Drömfakulteten, Bonniers, 2006

En nära och detaljerad skildring av människan Valerie Solanas. I korta glimtar presenteras episoder ur Solanas liv under olika skeden: som liten hos sin ensamstående mamma, som döende på ett hotellrum, när hon försöker sälja sitt Scum-manifest, när umgås med och senare skjuter Andy Warhol, och så vidare. Av alla små bitar bildas en komplex helhet av en särpräglad människa och feministisk kämpe. Jag ser verkligen fram emot Stridsbergs nya bok Darling River som bygger på Nabokovs karaktär Lolita.